Natali Ojala, en stark kvinna i sig själv. Det var det jag trodde om dig. Med tanke på din omtänksamma släkt, familj, syskon och säker kompisar. Men du spelade svår, mådde inte bra men det va inte den sidan du visade. Folk förstod att något var fel, men blev blinda.

Jag trodde inte det var sant när mamma ringde mig i morse, sa att jag var tvungen att komma upp. Jag förstod direkt att något hänt, men inte detta... Det hon sa direkt var "Natali har tagid sitt liv" ...  Jag skrek "NEJ!!!" sprang till köket, skakade, och trodde inte på de orden. Ville inte tro på dem heller för den delen. Men tyvärr var de så. Varför Natali, varför!!

Vid 13:40 var vi hemma hos Helena och Tomas. Vi möts av Tomas som gråter så fort han kramat om mig. Sen in, krama om din kära mamma. Men så tung känsla de var i ert hus, har de aldrig varit förut. De är alltid på topp, på hög nivå med glädje, alltid! Men nu va de tungt, alla trampade på glädjen, för den låg lågt. När jag hörde om hur du mått, hur himla dåligt du måste ha mått för att beslutat direkt, att ta ditt liv. Att först försöka ta ditt liv i trafiken. Sen överlever du det. Men sen, tanken att sparka undan stolen och sen hänga där. Hur tänkte du?! Att se alla bilder på dig i huset och alla tänka ljus, de fick tårarna att tränga fram igen..

Natali, finns inga ord för hur mycket jag saknar dig. Du var som en kompis för mig, men som en dotter för mamma. Kommer inte kunna förstå det här på länge. Ditt vackra sätt, ditt vackra utseende och allt! Du reste med din pappa och syster. Ni hittade på saker hela tiden. Men jag hoppas nu, att du är nöjd över vad du gjorde och inte ångrar dig... Kommer alltid sakna och älska dig  ♥

För er som inte vet, var detta min mammas guddotters storasyster på 20 år.